Mysmorgon

Efter att ha avslutat frukosten satte vi oss framför tv:n och började titta på “Kalle och chokladfabriken”. Filmen är bland de bästa barnfilmerna som någonsin har gjorts. Den har så många bottnar i sig och designen är urcool. Bäst i det hela är dock Wonka. Man kan se honom som en sorglig person, men jag ser mest bara en pojke som söker efter sin fars bekräftelse hela sitt liv. Alla val han har gjort i livet går tillbaks till hans far. Det finns någonting spöklikt över hans beteende att söka uppmärksamheten på det sättet som han gör. Jag tror att många kan känna igen sig själva i hans relation till hans pappa och därför gillar vi honom, trots att han har tagit skada av sin uppväxtmiljö. Frågan är bara om vi inte alla är skadade på olika sätt och vis av vår uppväxt och våra föräldrar. Sedan lever vi våra liv med strävan att frigöra oss från föräldrarnas begränsningar och leverne. Många människor lever med rädslan att bli lika sina egna föräldrar. Det de egentligen bara söker är bekräftelse på att de duger bra som de är och att de är älskade. Det ger en god tankeställare om vilket arv och beteende jag för över till mina egna barn.